Sköt fienden verkligen in bajs i Bohus fästning?
Det har folk berättat länge. Vi blev detektiver och letade i gamla papper för att ta reda på det.
För nästan 350 år sedan, sommaren 1678, var det krig. Bohus fästning var svensk. En general som hette Gyldenløve ville ta den tillbaka. Hans soldater kom från Norge och Danmark.
Fienden sköt på fästningen nästan varje dag. Soldaterna där inne lovade varandra att aldrig ge upp. Ingen fick ens säga ordet.
Till slut kom en svensk armé och hjälpte dem. Fienden fick ge sig av. Fästningen blev aldrig tagen, men den var alldeles sönderskjuten.
En stinkpotta var något som luktade fruktansvärt och som man kastade på sin fiende.
En text om Bohus säger att stinkpottorna där var skinnpåsar fyllda med latrin. Latrin är ett annat ord för kiss och bajs.
Frågan är: hände det på riktigt?
En detektiv vill veta två saker. Vad säger ledtråden? Och hur vet den det?
Fästningens egen guide, Wikipedia och en sida om gamla fästningar berättar om stinkpottor och säckar med latrin.
Men ingen av dem berättar var de har fått veta det.
En man som hette Gustaf Bergman läste breven som den svenske befälhavaren Stenbock skrev till kungen. Sedan räknade han upp vad som kastades in i fästningen:
Han skriver ingenting om bajs.
Kartan visar hur fästningen såg ut precis när belägringen var slut. Varje bokstav är något som gått sönder. De svarta fläckarna är hål i murarna.
Leta upp bokstaven L mitt på borggården. Där låg brunnen. Så här står det om den:
Kartan nämner bomber, granater och minor. Ingenting om bajs.
Det finns en modell av fästningen i trä. På den sitter en text från 1678 som räknar upp fiendens kanoner och minor. Ingenting om bajs där heller.
Riksarkivet har lärt en dator att läsa gammal handstil. Vi sökte bland de papperen. Ingenting om bajs på Bohus.
Men de flesta gamla brev går inte att söka i än. Då måste någon läsa dem själv.
Kanske.
Vi har inte hittat något bevis från 1678. Vi har inte heller hittat något som säger att det är påhitt.
De gamla papperen vi läste handlar mest om trasiga murar. De berättar inte så noga vad som flög genom luften.
En legend är en berättelse som många berättar men som ingen har kunnat bevisa. Just nu är bajset på Bohus en legend. Det kan ändras om någon hittar rätt brev.
Två år tidigare, 1676, försökte samma general första gången. Han skickade ett brev och sa åt svenskarna att ge upp.
Fästningens guide berättar att den svenske befälhavaren Harald Stake satt på dass när brevet kom. Han svarade med en vers om att han torkade sig i rumpan med brevet.
Kanske är det därför det pratas så mycket om bajs på Bohus.
Så berättar guiden. Det brevet har vi inte letat efter.